Julen passerade som jular gör. Jag fick boxningshandskar, tevespel och Whitney Houston-biljetter. Fantastiskt!
Det bästa var dock beslutet om att åka tillbaka till New York nästa år. New York, Seattle och Vancouver i juni. Jag längtar redan. Innan dess ska ju såklart skivan släppas, och jag och Seglarna ska ut på vägarna.
Det blev ingen tävling. Sista låten till skivan blir “Världen är din”. Alla som jag spelade den för blev förälskade och insisterade på att den måste vara med.
Och ni ska höra den nu när Beacher har glossat till den. Clean as a whistle!
Idag skulle jag lägga sång på den, men jag vaknade med en hals som tydligen hatar mig och svider så fort jag andas, så jag stannar inne och filar på texten istället. Såg att Latin Kings gjort en låt som heter “Världen är din”. Ha!
Här är omslaget till skivan. Den släpps den 7e mars 2010. Om någon tänker att det är lång tid dit, tänk igen. Shit, att säga att jag är stressad är årets underdrift. Hoppas Hybris kommer trycka den som vinyl också. Vore hett.
Ok! Sagt och gjort. Det här känns riktigt läskigt, men va fan, här är låten jag skrev idag. Ljudkvalitén är såklart inte 100 eftersom det bara är en demoskiss. Texten:
Och jag hör röster som ropar mitt namn
som längtar till den dag jag kommer fram
som väntat på mig sedan jag var ett barn
som ropa redan då men aldrig fick svar
Jag ser bergen och haven när jag går
Jag ser skärgårdsön som jag föddes på
Jag ser solen när den lägger sig i havet
och ja, jag vet jag kan inte stanna kvar här
Så ropa tillbaka
säg att jag kramar vänner nu
säger att allting har ett slut
Ja, ropa tillbaka
säg att jag redan är på väg
att jag har fyllt min dufflebag
Där är din skyline
Där är ditt hjärta
Där är den platsen
som får dig att längta
Det står i himlen
då när det skymmer
Hör hur dom ropar
från Downtown till Brooklyn
Jo, jag skrev en låt till skivan som heter “Ensam på kanten till världens ände”. Idag togs beslutet att den inte kommer vara med på den slutgiltiga låtlistan. Jag sjunger ta mig tillbaka till kyrkan nu i den och när jag skrev det var det för mig en tydlig referens till de gamla soulsångarnas klassiska utrop , take me back to church! Nu när hela teamet bakom mig (skivbolag, bokning, bandet, you name it) lyssnat in sig, säger alla samma sak: Det låter så frikyrkligt att skivan skulle kunna säljas på Knutbyförsamlingens julmässa.
Så vi stryker den. Men jag vill absolut ha 10 spår på skivan. 9 känns fattigt. Planen är att gå genom de b-sidor jag skrivit och se ifall det finns några gobitar där. Idag skrev jag hursomhelst en ny låt. “Världen är din”. Jag tror starkt på den. Gjorde en preprod (demo) och skickade den nyss till bandet. Ingen har svarat än.
Vi kanske skulle göra en tävling. Jag lägger ut mina demos här, så får ni rösta på vilken ni vill ha med på skivan? Hur låter det?
Jag försöker övertala Fry, min trummis, att han och jag ska gå på boxning tillsammans. John från Hybris tog med mig för några veckor sedan och slog mig gul och blå. Det var fantastiskt roligt. Hoppas på att få boxningshandskar i julklapp. Nästa år kommer det att vara massor av kärleksfullt våld mellan vänner!
Igår blev det klart att vi lämnar fina Monstera och går nu över till att bli bokade av Live Nation. Vi tackar alla som arbetat med oss under de senaste månaderna (en kort men intensiv period!) och går nu med öppna armar in i vår nya bokningsfamilj. Jag och Segelsällskapet är riktigt peppade inför nästa år. Vi kommer tunéra land och rike, omfamna festivalsommaren och göra allt för att ni som kommer och ser oss ska älska låtarna lika mycket som vi gör.
Skivan går till tryck vilken dag som helst. Just nu sitter vi och går genom låtlistan om och om igen, och Patrik Berg sitter och finputsar på omslaget. En bild på mig och seglarna som ev. kommer ligga bakom skivan. Visst är den fantastisk:
Omständigheter och dramatik. Det är mitt liv. Imorgon spelar vi igen, och jag är både trött och peppad. Soundcheck 15 på Lava, efter det direkt till AG. Vi går på scen 21:00 på Lava och 24:00 på Allmänna Galleriet. Hoppas vi ses.
Nu i dagarna är min skiva klar. 10 spår, färdiga att skickas till tryck. Egentligen hatar jag den här perioden. Allt är inspelat och ska mixas och mastras. Det är ett evigt tyckande från höger och vänster. Varenda människa man spelar upp saker för har tusen åsikter och samtliga snurrar runt i skallen tills man inte är säker på vad hör längre.
Som tur är har Ollie Olson klivit in och tagit sig an skivan. Ollie är ett ärkeproffs med så mycket erfarenhet och god smak att jag nu lugnt sitter och njuter när mixarna skickas över en och en.
Jag var på Caliroots idag igen och plockade upp en windrunner som går perfekt till min nya sixpack tee. Nu är min getup inför torsdagen komplett:
Monty feat Lorentz - En till himmel
Senaste kommentarer